Jag kan inte sova, fast jag vet att jag borde.
Imorgon är sista dagen, vi åker imorgon kväll, tillbaka till Sverige. Det känns nästa overkligt, som en dröm att komma hem. Jag kan knappt minnas hur det känns att åka tunnelbanan in till stan. Är det inte konstigt? Så snabbt man lyckas anpassa sig till nya verkligheter. En vecka här i Thailand och jag kände mig redan som hemma medan Sverige kändes som något sen länge bortglömt.
Jag hoppas att morgondagen går undan och att jag lyckas sova så mycket som möjligt på planet. Vi åker 20 över 11 på kvällen, och med tidsskillnaden kommer klockan bara vara kvart över 9 när vi landar, så jag kommer förhoppningsvis slippa den värsta jetlaggen, tack Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar